26.10.05

Detta har hänt:

Den 15 oktober 2005 blev föreningen JA! offentlig, genom Presskonferens – föreningen JA!, då föreningens styrelse presenterade stadgar, målsättning och det framarbetade JämlikhetsAvtalet. Presskonferens – föreningen JA! skedde inom ramarna för utställningen ”Konstfeminism. Strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag.” på Dunkers Kulturhus.

Representanter från de inblandade institutionerna var närvarande och delgavs JämlikhetsAvtalet:Riksutställningar: Anna Livion och Anna Nyström, Liljevalchs konsthall: Niclas Östlind, Dunkers Kulturhus: Magnus Jensner. Även Konstfeminisms initiativtagare Barbro Werkmäster var närvarande.

Under Presskonferens – föreningen JA! satte styrelsen för JA! upp ett kontrakt i storformat inne i utställningen. Styrelsen: Fia-Stina Sandlund, Johanna Gustafsson, Line S. Karlström och Malin Arnell skrev under.

Här hade institutionernas representanter möjlighet att skriva under, men avstod.

Vid dagens slut meddelade både Magnus Jensner (Dunkers Kulturhus) och Niclas Östlind (Liljevalchs konsthall) att styrelsen för JA! skulle bli kontaktade av dem på måndagen som följde, alltså den 17 oktober. Men ingen kontakt togs av institutionerna.

Onsdagen den 19 oktober tar istället styrelsen för JA! kontakt. Vi skickar ett mail där vi tackar för senast och uttrycker hur mycket vi uppskattat de utställda verken och mötena med de deltagande konstnärerna. Institutionernas representanter har valt att inte svara på detta mail.

Sedan förenings offentliggörande och överlämnandet av JämlikhetsAvtalet den 15 oktober har alltså ingen kontakt tagits av institutionerna ansvariga för utställningen Konstfeminism.
Vår första, välvilliga, tolkning av tystnaden var att representanterna tagit ledigt efter arbetet med utställningen. Men då en annan deltagande konstnär varit i kontakt med en av representanterna via mail förstod vi att så är inte fallet. Det lämnar oss tyvärr med tolkningen att institutionerna valt att använda en av de mest tillämpade härskarteknikerna, osynliggörande. Vi hade hoppats på att, inom ramen för ett feministiskt projekt, bli bemötta på ett annat sätt.

Fortsättning följer. Med systerskapliga hälsningar JA!

22.10.05

"utmanar rådande maktordning"

Utställningen inriktar sig på feministiska strategier och effekter inom konsten från 1970-talet fram till i dag. Den ligger i tiden och är politisk korrekt, men samtidigt som föreningen JA! med all rätt utmanar rådande maktordning, lär Konstfeminism inte bli något mer än en nostalgisk odyssé genom den feministiska konsthistorien.

Therese Marklund i Svenska Dagbladet idag.
Hela artikeln här

Fyra frågor till Johanna Gustafsson.

Vad säger ni ja till?
- Till mer jämställdhet inom konstinstitutionerna, säger Johanna Gustafsson, en av föreningens fyra konstnärer. Vi berättar mer om våra förslag på lördag, men vi har tittat på statistik och har haft samtal med olika konstinstitutioner om jämställdhet.

Var det bättre eller sämre än ni trodde?

- Det var som vi trodde, tyvärr: det är långt kvar tills det blir jämställt. Men vi är hoppfulla och hoppas att vi kan hjälpa till genom att starta diskussionen.

Vissa tycker inte att feminism och konst har med varandra att göra. Vad säger du om det?

- Jag håller inte med. Det finns en gammaldags syn inom konsten, med bilden av det manliga geniet och diskussionen om vad som är konstnärlig kvalitet, som vi också kommer att diskutera. Det är en väldigt världsfrånvänd inställning.

Utställningen på Dunkers tar sin utgångspunkt i 70-talets konstfeminism. Vilka lärdomar kan man dra av 1970-talet?
- Då var vänsterrörelsen väldigt stark och den feministiska konsten blev snarare en del av politiken, den föll ur konstramen. Det måste man se upp med. Vi vill och ska verka på konstscenen.


Konstfeminism i Helsingborg
Fyra frågor till Johanna Gustafsson.

Lina Kalmteg i Dagens Nyheter 12 oktober

Läs hela artikeln här

21.10.05

"tänkande farligt nära den kulturkontrollerande diktaturens"

Utställningen Konstfeminism - strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till i dag är som titeln antyder en i stora delar retrospektiv utställning.

Närmast nuet kommer nystartade föreningen "JA!" som i samband med vernissagen presenterade sitt JämlikhetsAvtal och förklarade sig ha syftet "att främja konst av hög kvalitet, det vill säga konst som bidrar till att störta patriarkatet."

Konst som redskap alltså, ett tillhygge att slå i pannan på den lede fi, där verkets värde definieras genom dess villighet att underordna sig "saken". Ett tänkande farligt nära den kulturkontrollerande diktaturens och så är vi där igen, i det hätskt naiva endimensionella tilltalet och det är synd.

För utställningen är mycket mer än så. Detta är en skattkista fylld av verk av konstnärer som annars ofta fått stå tillbaka på en av tradition manligt dominerad konstarena.


Konst: Lede fi
Boel Gerell i Expressen 21 oktober 2005

Läs hela artikeln här

"Press Conference/Performance"

Scroll down for english version.

"Presskonferens – föreningen JA!"
Dunkers Kulturhus, Helsingborg
Lördagen den 15 oktober 2005 kl. 13.00

Manus till den Presskonferens/performance som föreningen JA! höll på Dunkers Kulturhus, Helsingborg i samband med öppnandet av utställningen Konstfeminsim – feministiska strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag.



Hej och välkomna till en presentation av föreningen JA!

Jag heter Johanna Gustafsson, jag är konstnär. Jag vill presentera mina kollegor och styrelsen för JA! Fia-Stina Sandlund, konstnär, Malin Arnell, konstnär och Line S Karlström, konstnär. I styrelsen sitter också producent Anna Linder som tyvärr inte kunde närvara idag.
Föreningen har också under den senaste månaden samarbetat med Leila Brännström som är doktorand vid juridikum i Lund. Vi har också haft hjälp med grafisk formgivning av konstnär Lisa Nyberg.

Vi som sitter här, är en grupp konstnärer som, individuellt och i andra sammanhang, länge förhållit oss till och kommunicerat de frågor som Konstfeminism belyser. Frågor om makt och mänskliga rättigheter, normer och värdehierarkier, representation och demokrati, performativitet och gränser.

I februari i år sammanfördes vi av konstvetaren, Eva Hallin, till ett samtal inför producerandet av utställningskatalogen som hör till utställningen Konstfeminism.
Med det mötet som utgångspunkt och genom våra följande samtal började vi i grupp att reflektera över ramarna för utställningen Konstfeminism. Vi beslutade oss för att ta tillvara på de möjligheter som samtalen skapade och bildade föreningen JA! som en start på en större diskussion, ett forum för många fler. Och det är därför vi har bjudit hit er idag.

Låt oss berätta mer om JA!

JA! är en förening som skapar gynnsamma förhållanden för konstnärer vars verksamhet bidrar till att störta patriarkatet.
JA! är en separatistisk förening för feministiska konstnärer.
JA! s målsättning är att störta konstpatriarkatet genom att göra en strukturell omfördelning av tillgången på tid, plats och pengar inom konstområdet.
JA! nöjer sig inte med en diskussion.

JA! arbetar på flera plan samtidigt:
JA! ser till att hålla sig ajour med våra medkonstnärers situation genom att samla in fakta i form av statistik och genom att föra en dialog med såväl konstnärer, kuratorer, gallerier som institutioner.
JA! verkar för att sprida fakta och könsuppdelad statistik.
JA! möjliggör effektivare utbyte mellan de konstnärer som arbetar med feministiska frågor, genom att upprätta en sambandscentral på internet. Hemsidans innehåll kommer att formas utifrån medkonstnärernas önskemål.

Svensk jämställdhet är världsberömd. Sverige har världens mest jämställda parlament och regering. Våra politiska partier påstår sig, i princip samstämmigt, vara feministiska. Alla politiska beslut ska numer genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Alla statligt drivna institutioner i Sverige är offentligt finansierade, alltså finansierade genom statliga och kommunala skattepengar. Vilket gör att de borde vara en del av det jämställda Sverige. Alla dessa institutioner har, eller ska ha, en jämställdhetsplan. Jämställdhetsplanen är en riktlinje i institutionernas jämställdhetsarbete, och har alltså ingen laglig innebörd. Det som gör att de förblivit rekommendationer är begreppet kvalitet.

Begreppet kvalitet styrs av de som är i ledande position i konstvärlden, och köns- och etnicitets representationen på dessa positioner är mycket snedfördelad. Detta har gjort att begreppet kvalitet kommit att bli snävt, vilket fått till följd att de beslut som tas vad gäller representation vid utställningar och inköp gått samma väg. Institutionerna uttrycker i många olika samanhang vikten av att föra en diskussion kring begreppet kvalitet, att försöka förhålla sig rörligt och föränderligt till det. Men det har trots allt blivit så att den rådande definitionen av begreppet kvalitet har omöjliggjort jämställdhet och etnisk jämlikhet inom konstvärlden.

Ett vanligt missförstånd då det talas om jämställdhet och jämlikhet är att beskriva dessa specifika frågor som ”problemet”, då det i själva verket är just dessa som utgör alla möjligheter! Och att det snarare är kvalitetsbegreppet, som med tiden krympt och stelnat en aning, som i så fall skulle utgöra, inte ett problem, men ett hinder. Men det finns enkla lösningar för att bryta denna onda cirkel. Och det möjliggör JA! genom att låta kvotering gå före den nu rådande kvalitetsnormen, och att, parallellt med det genomförandet, föra en diskussion kring begreppet kvalitet.

Vi i föreningen JA! jobbar med fokus på framtiden men för att hitta lösningar ska vi helt kort redogöra för rådande situation. Vi ska härmed presentera lite statistik kring de institutioner som arrangerar utställningen Konstfeminism; Riksutställningar, Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus, så vi vet vad vi har som utgångspunkt. Men låt oss först berätta om vilken typ av information vi sökt och hur insamlandet av informationen gick till. Vi bad att få tal del av institutionernas jämställdhetsplaner och uppföljningen av hur de efterföljts, vi ställde också frågor om institutionernas beaktande av etnisk jämlikhet, klass och sexualitet.

Vi har först och främst letat information på institutionernas hemsidor, alltså den information som institutionen gör tillgänglig för publiken. Här var Liljevalchs konsthall ganska öppen med information kring utställningar och personal. Medan både Dunkers Kulturhus och Riksutställningars information var svårtillgänglig. Vi fortsatte att söka på internet, men att googla på statistik + konst visade sig vara lönlöst.

Vi kontaktade institutionerna via mail med en förfrågan om jämställdhetsinformation, jämställdhetsplaner. Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus svarade kortfattat via mail att de inte för statistik men bifogade respektive jämställdhetsplan. Vidare började vi ringa till institutionerna för att följa upp vår mail-fråga. Vi fick kommentarer som; ”Vad är jämställdhetsstatistik?” och ”Jämställdhetsplan? Det vet jag faktiskt inte om vi har någon.” Här behöver vi väl knappast tillägga att varje svensk arbetsplats enligt lag är skyldig att ha en jämställdhetsplan. Vi kontaktade också Statens kulturråd och Kulturdepartementet i letandet efter aktuell jämställdhetsstatistik. Det visade sig att detta inte fanns. Vare sig Kulturdepartementet eller Kulturrådet kräver den typen av redovisning av de institutioner som får deras ekonomiska stöd. Kulturdepartementet ville, citat: ”hålla sig på armlängds avstånd från institutionerna”. Vi tolkar det som att de anser sig vara för okunniga för att kunna bedöma kvalitet. Kulturrådet undrade vad jämställdhetsstatistik var för något. När vi förklarade sade dom: ”Aha! du vill ha hårddata, det kan bli svårt, då får du nog göra egen research, det finns spridda skurar av siffror lite här och där. Vi brukar rekommendera våra institutioner att de kanske arrangerar en utställning med kvinnoperspektiv till exempel men mer än så är det inte.”
Den statistik vi kommer att presentera är därför av varierande slag och detta beror alltså på att den information vi sökt inte har funnits att finna.

STATISTIK

Dunkers Kulturhus.
Dunkers Kulturhus öppnade den 27 april 2002.
De hade då 5 miljoner kronor att göra inköp för.
I slutet av april samma år, har 2,5 miljoner kronor spenderats, alltså hälften av pengarna.
Dessa användes på följande sätt:
24 verk köps in, gjorda av 16 konstnärer.
Utav de 16 konstnärer de köper verk av är 3 st kvinnor och 13 st är män.
Och utav de 24 verk som köps in har 6 st en kvinna som upphovsperson
och 18 verk är gjorda av män.

Till följd av denna snedfördelning riktas kritik mot Dunkers Kulturhus som ger ett löfte om bättring vid föredelningen av kvarvarande 2,5 miljoner. I december 2003 har Dunkers Kulturhus spenderat sin resterande inköpsbudget och gör en utställning för att visa sin samling. Utställningen har titeln; Samlingarna – samtidskonsten i fokus. Tyvärr så är männen i majoritet även denna gång.

I det mailsvar som kom från Dunkers Kulturhus bifogades jämställdhets- och mångfaldsplanen samt en sammanfattad statistik, som svar på vår förfrågan.
Svaret löd: ”Antal manliga konstnärer i de utställningar som vi genomfört sedan starten 2002 är 40 st (häri ingår ej utställningen "Lättklädda damer och mustaschprydda män", en utställning med verk från 1800-talet från samlingarna med målningar av 93 män och 18 kvinnor samt ett 20-tal verk av okända konstnärer). Antal kvinnliga konstnärer i de utställningar som vi genomfört sedan starten 2002 är 40 st (häri ingår ej utställningen "Lättklädda damer och mustaschprydda män", en utställning med verk från 1800-talet från samlingarna med målningar av 93 män och 18 kvinnor samt ett 20-tal verk av okända konstnärer).”
Vi vet inte riktigt varför inte utställningen ”Lättklädda damer och mustaschprydda män” inte skulle räknas med i statistiken. Vi vet inte heller varför Dunkers Kulturhus valt att göra en utställning med det namnet. Statistiken har alltså dubbla budskap. Om vi läser den som Dunkers Kulturhus vill att vi ska läsa den är fördelningen alltså 50/50, 40 kvinnor och 40 män. Men om vi läser statistiken utifrån samtliga utställda konstnärer sen öppningen 2002, blir det; 58 kvinnor och 133 män.

Enligt samma mail är personalfördelningen; 15 fast anställda män och 39 fast anställda kvinnor, totalt alltså, 54 anställda. Uppgifter om arbetsfördelning lämnas inte. Vi kollade hemsidan, där finns uppgifter om totalt 26 anställda, 9 män och 17 kvinnor. Posterna är fördelade på följande sätt: Männen arbetar som: kulturhuschef, musikproducent, grafisk formgivare, 1:e konstintendent, 1:e antikvarie, museipedagog, teknisk chef, ljus och AV tekniker, ljudtekniker.
Kvinnorna arbetar som: arrangemangskoordinator, ungdomsverksamhet (2st), bokningar/studiebesök/guidningar/etc. (1st), informatör, informationsassistent, konstintendent, konstpedagog (3st), koordinator (2st), reception/butik (2st), antikvarie/utställningsproducent (2st), IT-bibliotekarie.

Liljevalchs konsthall
Liljevalchs konsthall har under åren 2003-2005 producerat:
– 11 separatutställningar; 5 av män, 6 av kvinnor.
Men av dessa 11 separatutställningar är 4 stycken så kallade ”mellanrumsutställningar” vilket betyder att de pågår kortare tid än de ”riktiga” utställningarna. 3 av dessa 4 mellanrum fylldes med verk av kvinnliga konstnärer.
– 3 grupputställningar varav 2 är vårsalonger där uppgift kring representation inte finns tillgänglig. Den tredje är teckningsutställningen ”I linje” där 43 konstnärer deltog varav 13 var kvinnor och 30 var män.
– Samtliga utställningar har sammanställts av utställningskommissarier, dessa har alla varit män med ett undantag. Till vårsalongen ”Formbart” under Designåret 2005 delades arbetet av en man och en kvinna.

Liljevalchs konsthalls personal utgörs av 6 kvinnor och 5 män, allt som allt 11 personer. Så långt är allt bra, men om man listar personalens arbetsuppgifter talar det sitt tydliga språk:
Männen arbetar som; konsthallschef, intendent, tekniker, snickare och fastighetsintendent.
Kvinnorna arbetar som; utställningskoordinator och eventmanager (1 st), registrator – arkivansvarig och bokningsansvarig(1 st), receptionist, butiks- och förslagsansvarig(1 st), ekonomiansvarig, webbredaktör.

I början av 2002 gör intendenten på Liljevalchs konsthall, som även är en av kuratorerna på den här utställningen, Niclas Östlind, följande uttalade inför en klass på Konstfack i Stockholm: ”Tyvärr finns det inga kvinnor som har en sådan stor produktion av så hög kvalitet att de kan göra en retrospektiv på Liljevalchs.” Efter skarp kritik i landets tidningar, den såkallade ”herrklubbsdebatten” startad av Stina Högkvist i Aftonbladet, verkar det dock göra det, då Liljevalchs, har visat och kommer att visa kvinnliga konstnärer. Vi tolkar det som att kritiken tog. Men med Liljevalchs agenda och i skuggan av Niclas Östlinds tidigare uttalande är det lätt att läsa utställningen Konstfeminism som en alibiutställning vars syfte är att sopa rent framför egen dörr. Det är också lätt att ställa sig frågan vad som händer sen? Kan vi hoppas att detta är ett tecken på en mer långsiktig förändring?

Riksutställningar
Riksutställningar har en svårräknad statistik, men vad man över lag kan säga om den här institutionen är att den till största del drivs av kvinnor. När vi gått igenom de projekt som på hemsidan är märkta med ”konst”, såg vi att de flesta har kvinnor som projektledare. Tyvärr saknas oftast uppgifter om de medverkande konstnärerna. I en rapport om konst och makt med titeln: Varför blir det så snett II? som skrevs av Anna Furumark, 2004, intervjuas Riksutställningars generaldirektör Ann Folin. Hon får bl. a frågorna:
– Kan du beskriva gemensamma drag hos dem som inom konstinstitutioner? Upplever du att personalen tillhör en likartad eller olikartad grupp? Hänger innehåll och representation ihop tycker du? Organisation och produktion? Hur då i så fall?

Ann Folin svarar: Angående gemensamma drag för egna personalen: Vi har en väldigt liten rörlighet bland den fasta personalen, många har arbetat här länge. I vissa fall är detta den enda arbetsplats de har erfarenhet ifrån. Vi har få medarbetare med annan etnisk och kulturell bakgrund. På konstsidan blir det ännu tydligare. Där är personerna allt för lika vad gäller ålder, bakgrund och nätverk.
Angående likartat innehåll: Första frågan för utställningschefen är varje gång – är detta ett spännande projekt, är detta ett angeläget ämne? Utställningschefen bestämmer vad som är den konstnärliga kvalitén för projekten. Vi jobbar hela tiden aktivt med att öka kvaliteten på de inkommande utställningsförslagen. Vi gör det bl. a. genom att vara tydliga med vilken typ av projekt vi är intresserade av. Vi kan inte ta in projekt enbart baserade på att de är gjorda av personer med utländsk bakgrund, de måste ha ett angeläget innehåll. Däremot utreder vi nog dessa projekt lite extra noga innan eventuellt avslag.


Vi har valt att använda detta citat under rubriken Statistik därför att vi tycker att det väl beskriver situationen och inställningen till förändring i institutionen. Där begrepp som ”ta i beaktande” och ”jobbar hela tiden aktivt” blir institutionens bidrag till förändring.

Vi i föreningen JA! är inga upprorsmakare, och som vi tidigare uttryckt jobbar vi FÖR en lösning, vi jobbar FÖR en positiv förändring som är ett uttryckt önskemål från såväl de statliga institutionerna som utövande konstnärer. Så vi frågade oss, vad kan vi göra? Och vilka steg kan vi gemensamt ta här idag?

Inom ramarna för denna unika utställning och i sällskap av fränder i er konstnärer och institutionerna som tagit steget att göra den här utställningen vill vi också agera. Dra vårt strå till stacken som man brukar säga. Så vi har tillsammans med en jurist arbetat fram ett verktyg som kommer att underlätta jämställdhets- och jämlikhetsarbetet.

För JA! är inte bara en förening vars syfte är att främja konst av hög kvalitet, dvs. konst som bidrar till att störta patriarkatet. JA! står också för JämlikhetsAvtal.
Avtalet som vi nu vill presentera fungerar som ett komplement till kraven på jämställdhets - och mångfaldsplanerna från exempelvis Kulturdepartementet och statens Kulturråd, som är endast är rekommendationer och därmed inte bindande. Bindande är däremot JämlikhetsAvtalet.
Vi sträcker härmed ut en feministisk hand mot; Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Riksutställningar, Göteborgs konstmuseum och Hälsninglands museum samt övriga institutioner i Sverige, och hoppas att de vill ta den.

Härmed vill vi presentera JämlikhetsAvtalet!

JämlikhetsAvtal
Mellan föreningen JA! och Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands Museum, Göteborgs konsthall och Riksutställningar.

Avtalets innehåll
Institutionerna förbinder sig härmed att iaktta jämställdhet och etnisk jämlikhet i utställningsverksamheten, vid inköp och vid personaltillsättningar.

Jämställd verksamhet
En jämställd utställningsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de utställda verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Verksamheten betraktas som jämställd om andelen kvinnor som upphovspersoner är högre, eftersom kvinnliga konstnärer varit och fortfarande är underrepresenterade vid de statliga konstinstitutionerna.

En jämställd inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de inköpta verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör vara jämlikt fördelad mellan könen. Institutionen bör på sikt ha som mål att hela samlingen håller denna standard.

En jämställd personaltillsättning innebär i avtalets mening att minst hälften av de tjänster som utlyses efter avtalets ingående ska tillsättas med kvinnor. Institutionen bör på sikt ha som mål att andelen anställda kvinnor respektive män ska vara jämlikt fördelade över institutionens samtliga lönegrader.

Etniskt jämlik verksamhet
En etniskt jämlik verksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas urval av upphovspersoner bör spegla samhällets etniska mångfald. Institutionerna bär ansvaret för att finna aktuell information om samhällets etniska sammansättning från statistiska centralbyrån eller andra tillförlitliga informationskällor.

En etniskt jämlik inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas inköp bör spegla samhällets etniska mångfald i fråga om upphovspersoner. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör ta hänsyn till detta. Institutionen bör ständigt sträva efter att hela samlingen speglar den etniska mångfald som vid tidpunkten existerar i Sverige.

En etniskt jämlik personaltillsättning innebär i avtalets mening att de tjänster som utlyses efter avtalets ingående tillsätts på ett sådant sätt att det speglar samhällets etniska sammansättning vid tidpunkten. Institutionen bör på sikt ha som mål att den etniska mångfalden ska vara fördelad över institutionens samtliga lönegrader.

Utvärdering
Utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningarna utvärderas i perioder om två år. Det första utvärderingstillfället infaller två år från det datum den första insitutionen undertecknat avtalet. Nästa utvärderingstillfälle infaller efter ytterligare två år och så vidare. Avtalet är inte tidsbegränsat.

Sanktion
Om någon institution vid utvärderingstillfället inte fullgjort sina åtaganden i enlighet med detta avtal måste institutionen erlägga en straffavgift om 10 000 SEK (att justeras årligen i procentuellt förhållande till basbeloppet), per procentuell felaktig representationsfördelning när det gäller kön eller etnisk mångfald inom utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningen till föreningen JA!s fond, som har upprättats för att ekonomiskt stötta de konstnärer som på grund av sin könstillhörighet, sin etnicitet eller sin sexuella läggning blivit utsatta för diskriminerande behandling.

Övrigt
Om ett åtagande i enlighet med detta avtal inte fullgörs och misslyckandet har sin orsak i institutionens arbetsrättsliga förpliktelser betraktas detta inte som ett avtalsbrott. Varje institution är bunden av avtalet från det datum då institutionens representant undertecknat avtalet.

Underskrifter
Detta avtal har upprättats i sex exemplar, av vilka föreningen JA! och institutionerna tagit var sitt.

Vi vill härmed kalla upp en representant från varje institution för att få överräcka ett JämlikhetsAvtal för påskrift. Eftersom vi befinner oss här på Dunkers Kulturhus finner vi det lämpligt att kalla upp 1: e konstintendent Magnus Jensner. Välkommen upp Magnus!

Vidare ser vi att vi har Niklas Östlind, från Liljevalchs här ibland oss. Välkommen upp Niclas!

Anna Livion, Riksutställningar, finns du här? I så fall vill vi överräcka ett JämlikhetsAvtal till dig. Välkommen upp!

Om det finns någon representant från Göteborgs konstmuseum eller Hälsinglands museum är ni välkomna fram för att ta emot era JämlikhetsAvtal

Nu vill vi öppna för era frågor i 5 minuter. Och eftersom vi nu tydligt har formulerat oss kring det här ämnet väljer vi att bara svara ja och nej med förhoppningen att ni också ska formulera er.

(Frågestund)

Vi kommer nu att gå till utställningen för att hänga upp Avtalet, och skriva under vår del. Ni är alla välkomna att göra oss sällskap! Vi kommer också att ta med oss all information som vi har samlat i en pärm och kommer att stanna en stund för ytterligare frågor.

Vi vill avsluta med att tillägga att JA! är en temporär förening som kommer att upplösas den dag då den inte längre behövs. Förhoppningsvis kommer föreningen inte längre existera efter den första utvärderingen år 2007, när utställningen Konstfeminism har turnerat klart. Då borde det hela vara grejat.

Till sist sänder vi all vår respekt till Tiina Rosenberg som för några dagar sedan avgick från sin post i styrelsen för det politiska partiet FI, på grund av trakasserier sprungna ur det kvinnohat och homohat som idag, tyvärr, fortfarande präglar det här landet, Sverige.

-------------
English version

Press Conference - the YES! Association

Hello and welcome to a presentation of the YES! Association

I’m Johanna Gustafsson. I’m an Artist. I’d like to introduce you to my colleagues in the board of YES!; Fia-Stina Sandlund, Malin Arnell and Line S Karlström, all Artists and Anna Linder, Producer.
Our association has collaborated with Leila Brännström, Researcher, Faculty of Law, University of Lund and with Artist Lisa Nyberg for our graphic design.

We are artists who, individually as well as in various collaborations, for a long time have been dealing with the same issues that the exhibition Art Feminism wants to enlighten. That is issues such as power, human rights, norms and value hierarchies, representation and democracy, performativity and limits.

In February 2005, we were brought together to do a talk for the catalogue connected to Art Feminism. As a group, taking this meeting as our starting point, we started to reflect on the frameworks of the exhibition Art Feminism. We agreed on making use of the possibilities these talks created and to establish the YES! Association in order to widen the discussion into a forum for many more voices. This is the background for us inviting you here today.

Let us tell you more about YES!

YES!
is an association with an aim to create fruitful circumstances for artists whose practices contribute to the overthrowing of the patriarchy.

YES! is a separatist association for artists with a feminist practice.

YES!
's goal is to overthrow the patriarchy by putting into practice a structural re-division of
the access of money and time within the art scene.

YES! will not settle with a discussion.

YES! works simultaneously on many levels.

YES! keeps itself updated with the member’s situation by collecting facts in the form of statistics, by having an ongoing dialogue with artists, as well as with galleries and institutions.

YES! works for spreading facts and gender divided statistics.

YES! facilitates exchange between artists working with feminist issues by running a portal on the internet. The web site is formed with respect for the members’ needs.

Swedish equality between sexes is world famous. Sweden has one of the world’s most equal parliament and government. Our political parties almost unanimously claim to be feminists. In all political decisions, gender equality should be considered.

In Sweden, all stately run institutions are financed by public funding; taxes. They are a part of the equal Sweden. All those institutions are obliged to have and to follow an equality plan in their work. The equality plans are guide lines for the gender equality in the institutions. The plans are of no legal importance. They are only recommendations because of the term quality.

The meaning of quality is defined by those who are in leading positions in the art world and the gender representation on those posts is very imbalanced. This fact has lead to that the term quality also has turn out to be very narrow, with the consequences that the representation concerning exhibitions and purchases has gone the same way. Although the institutions sometimes express a will to discuss and redefine the concept of quality, it’s still a fact that quality per se has made equality and gender equality impossible within the art world.

A usual misunderstanding when talking about equality issues is to describe those questions as the problem, when in fact they are the possible solution. Rather it's the term quality that is, if not the problem, so at least an obstruction. But there are some simple solutions on how to solve this problem; YES!'s suggestion is to make this possible by letting quotation precede the term quality, and simultaneously discuss the concept of quality.

YES!'s activities aim towards the future. We don't like unnecessary digging in the past. We like to present you to some statistics, only so that we all know the starting point.
Let us first say some words on the gathering of information.
We sought information on the institutions equality plans and how those where complied. We asked questions on the institutions considerations of sex, ethnicity and class. At first we looked for facts among the publicly shown information at the institutions web pages. Here we found Liljevalchs to be very open on information on shows and staff. On the contrary both at Riksutställningar and Dunkers Culture house information was harder to access. We continued to look for information by searches on the internet, but to google on statistics+art turned out to be fruitless.

So we emailed the institutions with a request for their own information on equality and equality plans. Liljevalchs Art Hall and Dunkers Kulturhus both answered briefly by email that they don't gather statistics, but attached their equality plans.
We succeed our request by phoning the institutions. We got answers as " What do you mean by equality plan?" and" Equality plan? No, I don't think we have anything like that.". It's probably not necessary for us to add that every public Swedish institution is obliged by law to have an equality plan.
We also contacted the Swedish National Council for Cultural Affairs and the Ministry of Culture to ask for current statistics. The statistics did not exist. Neither of them demands that kind of reports from the institutions that receive their financial support. The Ministry of Culture wanted, quote, "keep the distance of an arm", unquote. We interprete this as they don't think they have enough competence to make a judgement. The Swedish National Council for Cultural Affairs asked us what equality statistics was. When we explained they said: "You want hard currency? That's difficult, you'll have to make your own research. We just have fragments. We usually recommend our institutions to maybe have a show with a female perspective, but that's all."

Therefore the statistics we are able to present is of variable standards. Due to the fact that the kind of information we seek do not exist.

STATISTICS


Dunkers Kulturhus.

Dunkers Kulturhus house opened on April 27, 2002.
With 5 million Swedish crowns to purchase art.
By the end of April the same year, 2,5 million Swedish crowns were spent.
They were used as follows:
24 art pieces are purchased made by 16 artists.
Out of 16 artists, 3 are women and 13 are men.
Out of the 24 art pieces that are purchased, 6 are made by a woman, and 18 are made by men.

Dunkers Kulturhus is criticized as a consequence of this imbalance, promises to spend the rest of the 2,5 million Swedish crowns more wisely.

In December of 2003 Dunkers Kulturhus has spent the remains of the budget and makes an exhibition to show of their collection. The exhibition is entitled: “The collection – contemporary art in focus”. Unfortunately, even this time the men are in majority.

In the reply via e-mail that Dunkers Kulturhus sent, were attached their equality plans along with the statistics we had asked for. The answer was as follows: “In the exhibitions we made since our opening in 2002 the number of male exhibitors are 40, not including the exhibition “Nude ladies and men with moustaches”, an exhibition with artworks from the 19th century from our collection with paintings made by 93 men and 18 women and about 20 pieces with unknown origin. In the exhibitions we made since our opening in 2002 the number of female exhibitors are 40, not including the exhibition “Nude ladies and men with moustaches”, an exhibition with artworks from the 19th century from our collection with paintings made by 93 men and 18 women and about 20 pieces with unknown origin. We don’t know why the exhibition “Nude ladies and men with moustaches” should not be included in the statistics. We also don’t know why they choose to do such an exhibition.
The statistics has a double meaning. If we choose to read it in the way Dunkers Kulturhus wants, we find a 50- 50 situation, 40 women and 40 men. But if we include all exhibited artworks since the opening in 2002 the statistics read: 58 women and 133 men.

According to the same e-mail reply the personnel situation is as follows:
15 of the employees are men and 39 are women, a total of 54. Information on distribution of work is lacking. We checked their web page and found information on a total of 26 employees, 9 men and 17 women. Division of labor is as follows:
The men are employed as: director, music producer, graphical designer, 1:e art curator, 1:e antiquarian, museum educationalist, head of techniques, light and AV technicians and sound technician.
The women are employed as: event-coordinator (1), youth activities (2), bookings/visits/guided tours/etc. (1), head of PR (1), PR assistant (1), art curator/art educationalist (3), coordinator (2), reception/shop (2), antiquarian/exhibition producer (2) and librarian (1).

Liljevalchs konsthall.

During the years 2003 – 2005 Liljevalchs konsthall has produced:
11 solo exhibitions, 5 by men and 6 by women. But out of these 11 exhibitions, 4 are so called “in between” exhibitions, meaning that they run a shorter period of time. 3 of the 4 “in betweens” were made by women artists.
3 group exhibitions, 2 of them “spring-show” were information on representation is missing. The third one is the exhibition “I linje” which includes 43 artists, 13 were women and 30 were men.
All exhibitions were put together by curators, all of them were men, with one exception; in the “spring-show” on design in 2005, the work is divided between a man and a woman.
The staff at Liljevalchs consists of 6 women and 5 men, all and all 11 persons. So far so good, but take a look at how the work is divided:
The men are employed as; director, curator, technician, carpenter and janitor.
The women work as: exhibition coordinator and events manager (1), registration – responsible for archive and bookings (1), reception and shop (1), economy (1) and web editor (1).

In the beginning of 2002, the curator of Liljevalchs konsthall, and also one of the curators of Art Feminism, Niclas Östlind, makes the following statement in front of an art class: “There are, unfortunately, no women artists with great enough production and with high enough quality to manage to make a retrospective exhibition at Liljevalchs.” A quote followed by harsh critique in the papers, the so called “herrklubbsdebatten” started by Stina Högkvist, and it seems as the critique was heard because after this Liljevalchs has and will show several women artists. But bearing in mind this statement and the agenda of Liljevalchs one easily reads Art Feminism as an alibi whose main purpose is to clean up the institutions reputation. And one asks; what will follow this exhibition? Dare we hope that this is the beginning of a long term change?

Riksutställningar.
Riksutställningar’s statistics is hard to count, but this institution is mainly run by women. When we have gone through the projects labeled as art on their website we noticed that most of those projects had a woman project manager. Unfortunately, information about participating artists is mostly missing. In a report about art and power entitled: Why do things go wrong II? written by Anna Furmark, 2004, Riksutställningars Director – Ann Follin is interviewed. She is asked: Could you describe similarities between people who work at an art institute? Do you feel that the staff belongs to a similar or diverse group? Do you think that content and representation go together? Organization and product? And if you do, how?

Ann Follin says: Concerning common characteristics among the staff: We have a very small flexibility amongst the stationary staff; a lot of us have been working here for a long time. In some cases this is the only place they have been working at. We have very few employees with other ethnic or cultural background. At the art department that becomes even more obvious. The persons represented there are much too similar when it comes to age, background and network. About similar content: The first question for an exhibition manager is always: Is this an interesting project, is this an urgent theme? The project manager decides what the artistic quality consists of in these projects. We are constantly working with improving quality in the incoming exhibition proposals. We do that by being clear about what type of projects we are interested in. We can not accept project based only on the background of the person behind it, it must have an urgent content. On the other hand, I think that we are going over these projects extra carefully before possible rejection.

We have chosen to use this quote under the headline Statistics because we believe that it describes the situation and the attitude towards changes within the institution. Where notions as "we consider" and "we are working very actively" becomes the institutions contribution to change.

We, the YES! Association, are no troublemakers, and as we have said before, we’re working FOR a solution; we’re working FOR a positive change. A general wish has been expressed from the institutions side as well as from the artists. So, we asked ourselves; what can we do? And which common steps can we take here today? Within the frames of this unique exhibition and in the company of friends among you artists and the institutions who have taken the step to create this show, we would now like to act. To make our contribution. So, in collaboration with a jurist we have produced a tool that will facilitate the equality work.

Because YES! is not just an association with purpose to support high quality art, meaning art that contributes to the overthrowing of patriarchy. YES! also stands for Equality Agreement.
The Agreement that we now are going to present works as a complement to the stately demands for equality plans , which only functions as recommendations and therefore are not binding. On the contrary the Equality Agreement is binding by law.

We hereby reach out a feministic hand towards: Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Riksutställningar, Gothenburg Art Museum and the Museum of Hälsingland as well as all other art institutions in Sweden, and hope that they want to shake it.

With these words we would like to present the Equality Agreement!

Equality Agreement.
Set up between The YES! association and Dunkers Culture house, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands museum, Göteborgs museum and Riksutställningar.

Contents of the Agreement.

The institutions are hereby bound to observe the state of gender equality and ethnic equality within the exhibition activities, purchase and in hiring of personnel.

Gender equality in exhibiting activities.

In the meaning of the Agreement, gender equality states a 50-50 situation within the origin of the exhibited art works. The exhibition activities are also seen as gender equal if the amount of women of origin should exceed the 50 – 50 situation due to the under representation of women within state run art institutions.

In the meaning of the Agreement, a gender equal purchase of art states, at least, a 50 – 50 situation within the origin of the art works. The budget should be equally spent between the sexes. In the long run, the institutions should have as goal to reach this standard within the entire collection.

In the meaning of the Agreement, a gender equal situation in the working personnel states that at least half of the new employments appointed after signing the Agreement should be women. In the long run, the institutions should have as goal that women and men should be equally represented on all scales of salary.

Ethnic equality in the institutions activities.

In the meaning of the Agreement, ethnical equality states that the institutions’ selection of origins of their exhibited art works should reflect our society’s ethnical diversity. The institutions are responsible for getting updated information on society’s ethnic composition from Statistics Sweden or other reliable sources.

In the meaning of the Agreement, an ethnical equal purchase of art states that the institutions’ purchases should reflect our society’s ethnical diversity. The budget for purchases should consider this. The institution should always strive towards their entire collection mirrors the ethnical diversity existing at that time in Sweden.

In the meaning of the Agreement, the new employees appointed after signing the Agreement should reflect our society’s ethnical diversity at the actual time. In the long run, the institution should have as a goal that the ethnic diversity should be likewise represented on all scales of salary.

Evaluation.

Exhibiting activities, purchases and employments is valuated every second year. The first evaluation takes place two years from the date the first institution has signed the Agreement. The next evaluation takes place two years on from that date, and so on. The Agreement is unlimited in time.

Sanction.
If, at the date of evaluation, any of the institutions have not fulfilled their commitments according to the Agreement the institution is obliged to pay YES! a penalty fee stated to be 10 000 SEK (to be adjusted according to base index) per % default division considering gender or ethnical equality in their exhibiting activities, purchases and employments. The penalty fee is placed in a grant founded by the YES! Association in order to support artists whose gender, ethnicity or sexuality has made them victims of discriminatory acts.

Other.
If a commitment according to this Agreement can not be fulfilled and the reason for this failure lays in the institutions’ commitments to regulations of work ethics this will not be regarded as a broken agreement. Each institution is committed to the Agreement from the date the institutions’ representative has signed it.

Signatures.
This Agreement exists in six copies, the YES! Association and the five institutions have each taken one copy.

Hereby we like to invite up on stage one representative from each institution to give them a copy of the Agreement. Since we are at Dunkers Kulturhus we find it suitable to start with asking 1rst Art Curator Magnus Jensner to come up.

We also see Niklas Östlind in the audience. Welcome up Niklas!

Ann Livion, Riksutställningar, are you here? In that case please come up to get your copy.

If there is any representative for Gothenburg Art Museum or the Museum of Hälsingland you are welcome to come and get your copies as well!

And now we would like to open up for 5 minutes of your questions. And since we have formulated our standing point in this issue very clearly we will choose only to answer your questions with Yes or No, hoping that you all will also articulate yourselves.

(Question time)

Now we’ll enter the exhibition to hang the Agreement, and sign our part of it. You’re all very welcome to join us.
We’ll also bring all the information we’ve gathered. You can look at it and we'll stay for further question afterwards. We like finish by adding that YES! is a temporary association, and the day it's not needed anymore it will be closed down. Hopefully the association will not exist after the first evaluation in 2007, when the tour of Art Feminism is through. It should all be fixed by then.

Finally, we’d like to send our respect to Tiina Rosenberg who resigned her chair in the board for the political party FI a couple of days ago, due to harassments rooted in the homophobia and xenophobia that unfortunately still dominates this country, Sweden.

Translated by the YES! Association and Åsa Zandzén.

Avtalet / The Agreement

Scroll down for english version.

Avtalet
Mellan föreningen JA! och Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands Museum, Göteborgs konstmuseum och Riksutställningar.

Avtalets innehåll
Institutionerna förbinder sig härmed att iaktta jämställdhet och etnisk jämlikhet i utställningsverksamheten, vid inköp och vid personaltillsättningar.

Jämställd verksamhet
En jämställd utställningsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de utställda verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Verksamheten betraktas som jämställd om andelen kvinnor som upphovspersoner är högre, eftersom kvinnliga konstnärer varit och fortfarande är underrepresenterade vid de statliga konstinstitutionerna.

En jämställd inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de inköpta verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör vara jämlikt fördelad mellan könen. Institutionen bör på sikt ha som mål att hela samlingen håller denna standard.

En jämställd personaltillsättning innebär i avtalets mening att minst hälften av de tjänster som utlyses efter avtalets ingående ska tillsättas med kvinnor. Institutionen bör på sikt ha som mål att andelen anställda kvinnor respektive män ska vara jämlikt fördelade över institutionens samtliga lönegrader.

Etniskt jämlik verksamhet
En etniskt jämlik verksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas urval av upphovspersoner bör spegla samhällets etniska mångfald. Institutionerna bär ansvaret för att finna aktuell information om samhällets etniska sammansättning från statistiska centralbyrån eller andra tillförlitliga informationskällor.

En etniskt jämlik inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas inköp bör spegla samhällets etniska mångfald i fråga om upphovspersoner. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör ta hänsyn till detta. Institutionen bör ständigt sträva efter att hela samlingen speglar den etniska mångfald som vid tidpunkten existerar i Sverige.

En etniskt jämlik personaltillsättning innebär i avtalets mening att de tjänster som utlyses efter avtalets ingående tillsätts på ett sådant sätt att det speglar samhällets etniska sammansättning vid tidpunkten. Institutionen bör på sikt ha som mål att den etniska mångfalden ska vara fördelad över institutionens samtliga lönegrader.

Utvärdering
Utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningarna utvärderas i perioder om två år. Det första utvärderingstillfället infaller två år från det datum den första insitutionen undertecknat avtalet. Nästa utvärderingstillfälle infaller efter ytterligare två år och så vidare. Avtalet är inte tidsbegränsat.

Sanktion
Om någon institution vid utvärderingstillfället inte fullgjort sina åtaganden i enlighet med detta avtal måste institutionen erlägga en straffavgift om 10 000 SEK (att justeras årligen i procentuellt förhållande till basbeloppet), per procentuell felaktig representationsfördelning när det gäller kön eller etnisk mångfald inom utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningen till föreningen JA!s fond, som har upprättats för att ekonomiskt stötta de konstnärer som på grund av sin könstillhörighet, sin etnicitet eller sin sexuella läggning blivit utsatta för diskriminerande behandling.

Övrigt
Om ett åtagande i enlighet med detta avtal inte fullgörs och misslyckandet har sin orsak i institutionens arbetsrättsliga förpliktelser betraktas detta inte som ett avtalsbrott. Varje institution är bunden av avtalet från det datum då institutionens representant undertecknat avtalet.

Underskrifter
Detta avtal har upprättats i sex exemplar, av vilka föreningen JA! och institutionerna tagit var sitt.

-------------
English version

Equality Agreement
Set up between The YES! Association and Dunkers Culture house, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands museum, Göteborgs museum and Riksutställningar.

Contents of the Agreement
The institutions are hereby bound to observe the state of gender equality and ethnic equality within the exhibition activities, purchase and in hiring of personnel.

Gender equality in exhibiting activities
In the meaning of the Agreement, gender equality states a 50-50 situation within the origin of the exhibited art works. The exhibition activities are also seen as gender equal if the amount of women of origin should exceed the 50 – 50 situation due to the under representation of women within state run art institutions.

In the meaning of the Agreement, a gender equal purchase of art states, at least, a 50 – 50 situation within the origin of the art works. The budget should be equally spent between the sexes. In the long run, the institutions should have as goal to reach this standard within the entire collection.

In the meaning of the Agreement, a gender equal situation in the working personnel states that at least half of the new employments appointed after signing the Agreement should be women. In the long run, the institutions should have as goal that women and men should be equally represented on all scales of salary.

Ethnic equality in the institutions activities
In the meaning of the Agreement, ethnical equality states that the institutions selection of origins of their exhibited art works should reflect societies ethnical pluralism. The instutions are responsible for getting updated information on societies composition from Statistics Sweden or other reliable sources.

In the meaning of the Agreement, an ethnical equal purchase of art states that the institutions purchases should reflect societes ethnical pluralism. The budget for purchases should consider this. The institution should always strive towards their entire collection mirrors the ethnical pluralism existing at that time in Sweden.

In the meaning of the Agreement, the new employments appointed after signing the Agreement should reflects societies ethnical pluralism at the actual time. In the long run, the institution should have as a goal that the etnical pluralism should be likewise represented on all scales of salary.

Evaluation
Exhibiting activities, purchases and employments is valuated every second year. The first occasion of evaluation happens two years from the date the first institution has signed the Agreement. The next date of evaluation two years on from that date and so on. The Agreement is unlimited in time.

Sanction
If, at the date of evaluation, any of the institutions have not fulfilled their commitments according to the Agreement the institution is obliged to pay YES! a penalty fee stated to be 10 000 Skr (to be adjusted according to base index) per procent default division considering gender or ethnical equality in their exhibiting activities, purchases and employments. The penalty fee is placed in a
grant founded by YES! in order to support artists whose gender, etnicity or sexuality has made them victims of discriminatory acts.

Other
If a commitment accordning to this Agreement can not be fulfilled and the reson for this failure lays in the institutions commitments to regulations of work ethics this will not be looked upon as a broken agreement. Each institution is commited to the Agreement from the date the instutions representative has signed it.

Signatures
This Agreement exists in six copies, from whom YES! and the five institutions have each taken one copy.

Ladda ner
JämlikhetsAvtalet (pdf)

Konstfeminism / Art Feminism

Scroll down for english version.

"Konstfeminism visar verk av konstnärer som är eller har varit verksamma i Sverige från 1970-talet till idag. Även några från 1960-talet av viktiga föregångare finns med. Många av verken belyser och kritiserar diskussion om normer, orättvisor och förtryck kopplade till kön och genus. Det feministiska kan ses i både motivval, innehåll, form, material, teknik samt i val av sammanhang. Det behöver inte vara avhängigt konstnärens kön eller ha en uttalad feministisk agenda.

Utställningen innehåller tematiska spår som t ex ”det personliga är politiskt”. Den visar även skildringar och problematiseringar av kropp, kön och sexualitet samt av maskulinitet, femininitet, klass och etnicitet. Här finns också kritik av media och konstsystemet såväl som aktivism, systerskap och kamp om förändring.

Projektet är ett samarbete mellan Riksutställningar, Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall och författaren och konstvetaren Barbro Werkmäster."


Riksutställningar om utställningen Konstfeminism.
Läs mer.


"Det har gått mer än trettio år sedan kvinnliga konstnärer i västvärlden för första gången gjorde en inbrytning på bred front och skapade en ny och stilbildande estetik, som innebar att en mängd nya frågor och motiv introducerades i konsten. Den 14 oktober öppnar utställningen ”Konstfeminism” på Dunkers Kulturhus, som presenterar feministiska strategier och effekter i konsten genom ett par hundra verk av svenska konstnärer från 1970-talet fram till idag. Bland de drygt hundra konstnärerna finns bl a Lotta Antonsson, Elsa Agélii, Channa Bankier, Lena Cronqvist, Catti Brandelius, Tobias Bernstrup, Katrine Helmersson, Lisa Jonasson, Gittan Jönsson, Annica Karlsson Rixon, Monika Larsen Dennis, Tuija Lindström, Gunwor Nordström, Ellen Nyman, Elisabeth Ohlson Wallin och Cecilia Parsberg (se komplett lista i bilaga). Till utställningen presenterar Dunkers Kulturhus ett program med bl a workshops, debatter och konstsamtal. Programmet inleds redan på utställningens första dag (15/10), då Gittan Jönsson deltar i ett konstsamtal och Gudrun Schyman medverkar i ett samtal om bl a engagemang, visioner och strategier i den feministiska kampen."

Dunkers Kulturhus om utställningen Konstfeminism. Läs mer.


STATISTIK

Dunkers kulturhus.

Dunkers kulturhus öppnade den 27 april 2002.
De hade då 5 miljoner kronor att göra inköp för.
I slutet av april har 2,5 miljoner kronor spenderats.
Dessa användes på följande sätt:
24 verk köps in, gjorda av 16 konstnärer.
Av de 16 konstnärer de köper verk av är:
3 st kvinnor och 13 st är män.
Av de 24 verk som köps in har 6 st en kvinna som upphovsperson, 18 verk är gjorda av män.

Personalfördelningen;

Uppgift från Dunkers kulturhus:
15 fast anställda män och 39 fast anställda kvinnor, totalt alltså, 54 anställda. Uppgifter om arbetsfördelning lämnas inte.
Uppgift från hemsidan:
Totalt 26 anställda, 9 män och 17 kvinnor.

Posterna är fördelade på följande sätt:

Männen arbetar som: kulturhuschef, musikproducent, grafisk formgivare, 1:e konstintendent, 1:e antikvarie, museipedagog, teknisk chef, ljus och AV tekniker, ljudtekniker.

Kvinnornas arbete är: arrangemangskoordinator, ungdomsverksamhet (2st), bokningar /studiebesök/guidningar/etc., informatör, informationsassistent, konstintendent, konstpedagog (3st), koordinator (2st), reception/butik (2st), antikvarie/utställningsproducent (2st), IT-bibliotekarie.


Liljevalchs konsthall

Liljevalchs konsthall har under åren 2003 – 2005 producerat

- 11 separatutställningar, 5 av män, 6 av kvinnor.
Av 11 separatutställningar är 4 st så kallade ”mellanrumsutställningar”,
3 av dessa 4 mellanrum fylldes av kvinnor.

- 3 grupputställningar:
2 vårsalonger och den tredje är teckningsutställningen ”I linje” där 43 konstnärer deltog varav 13 var kvinnor och 30 var män.

- Utställningskommissarier: män: 6 st. kvinnor: 1

Personalfördelningen:

Totalt 11 anställda. 6 kvinnor och 5 män.

Männen arbetar som; konsthallschef, intendent, tekniker, snickare och fastighetsintendent.

Kvinnorna arbetar som; utställningskoordinator och eventmanager(1 st), registrator – arkivansvarig och bokningsansvarig(1 st), receptionist, butiks- och förslagsansvarig (1 st), ekonomiansvarig, webredaktör.

-------------
English version

”Art Feminism exhibit work by artists who are or have been working in Sweden from the 1970’s until today. Also included are some important precursors from the 1960’s. Many of the works illuminate and criticise a discussion about norms, injustice and oppression in connection to sex and gender. Feminism can be seen in both the choice of motif, content, shape, material, technique and in the choice of consistency. It does not have to be dependent on the artist’s sex or have a pronounced feministic agenda.

The exhibition contains traces of themes such as, for example, “the personal is political”. It also shows depictions and problematisation of body, gender and sexuality and of masculinity, femininity, class and ethnicity. Criticism of media and the art system as well as activism, sisterhood and the fight for change are also found here.

The project is a collaboration between Riksutställningar, Dunkers Kulturhus, Liljevalchs Konsthall and the author and art historian Barbro Werkmäster.”


Riksutställningar on the exhibition Art Feminism.


“It has been more than thirty years since female artists in the western world for the first time had a breakthrough on a broad front and created a new and trendsetting aesthetic, which meant that a number of new questions and motifs were introduced in the art. On October 14th the exhibition “Art Feminism” will open at Dunkers Kulturhus, which will present feministic strategies and effects in the arts with a few hundred works by Swedish artists from the 1970’s until today. Among the just over a hundred artists are Lotta Antonsson, Elsa Agélii, Channa Bankier, Lena Cronqvist, Catti Brandelius, Tobias Bernstrup, Katrine Helmersson, Lisa Jonasson, Gittan Jönsson, Annica Karlsson Rixon, Monika Larsen Dennis, Tuija Lindström, Gunwor Nordström, Ellen Nyman, Elisabeth Ohlson Wallin and Cecilia Parsberg. For the exhibition Dunkers Kulturhus will have a program of, for example, workshops, debates and conversations on art. The program will commence already on the first day of the exhibition (15/10 2005), when Gittan Jönsson will participate in a conversation on art and Gudrun Schyman will participate in a conversation about, for example, engagement, visions and strategies in the feministic struggle.”

Dunkers Kulturhus about the exhibition Art Feminism.

Bli medkonstnär / Become a co-artist

Scroll down for english version.


Du kan bli medkonstarbetare i JA! om du är en konstarbetare (konstnär, kurator, koordinator, pedagog, kritiker o.s.v.) vars verksamhet tar utgångspunkt ur ett feministiskt och intersektionellt perspektiv.

Som medkonstarbetare i JA!:
- får du möjlighet att gemensamt verka för att störta manlig överordning, etnisk överordning och hierarkier kopplade till fysisk och psykisk förmåga, sexualitet och klass.
- har du rösträtt under årsmöten och föreningsmöten och därigenom möjlighet att påverka JA!s verksamhet.

Villkor:
Den urvalsprocess som sker i antagningsarbetet syftar till att medkonstarbetarnas intressen på bästa sätt ska kunna tillvaratas. För att bli medkonstarbetare i JA! bör du:
- aktivt utöva en konstpraktik grundad i en feministisk analys av samhället.
- tydligt arbeta för en förändring av de styrande patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktordningarna.
- ha en relevant utbildning inom området.

Gör så här:
Medkonstarbetaransökan bör innehålla:
- En halv A4 där du beskriver vad feminism är för dig och hur din feministiska praktik inom konsten ser ut, samt eventuellt förslag på frågor som du vill att JA! ska fördjupa sig i.
- Personuppgifter
- Utbildningar och nuvarande sysselsättning

När JA! har fått in din medkonstarbetaransökan behandlas den inom en månad. Beslut meddelas via e-post. Om ansökan godtas meddelas du JA!s postgironummer för betalning av medkonstnärsavgiften som under 2008 är 75 kr och avser ett år från och med inbetalningsdatumet.

Medkonstarbetarskapet träder i kraft först sedan avgiften erlagts. Har avgiften inte erlagts före nästa årsmöte förfaller invalet.

Avgiften kommer att användas till administrativa omkostnader.

Skicka din ansökan till info@foreningenja.org

-------------
English version



You can become a YES! co-artworker if you are an artworker (artist, curator, coordinator, educator critic, etc.) and your practices and activities are informed by feminism with an intersectional perspective.

As a YES! co-artworker you will:
- Get the opportunity to work collaboratively to overthrow male supremacy, ethnical supremacy and hierarchies connected to physical and mental ability, sexuality and class.
- Get the right to vote at annual meetings and association meetings and thus the ability to influence the activities of YES!
- Present yourself and your art practices and activities at the YES!’s website.

Conditions:
The selection that takes place in the admission process aims to maintain the co-artworkers’ best interest. In order to become a YES! co-artworker you should:
- Actively practice art based on a feminist analysis of society.
- Clearly work towards a transformation of the ruling system of patriarchal, racist and capitalist power structures.
- Have a relevant education within the field.

Do this:
The co-artworker application should contain:
- Half a page of text where you describe what feminism means to you, and what your art practices and activities are, as well as suggestions of specific questions you want YES! to focus on.
- Personal details.
- Education and current occupation.

When YES! has received your co-artworker application, it will be processed within a month. If your application is approved you will receive an email together with a postal giro number for payment of the co-artworker fee, which in 2008 is 75 SEK and is valid for a year from the payment date.

The co-artworkership is valid from the payment of the first fee. If the fee is not paid before the next annual meeting the co-artworkership approval is disqualified.
The fee is to be used for administrative costs.

Send your application to info@foreningenja.org

Vilka har skrivit på avtalet?

Juni 2006

Dunkers Kulturhus har tackat NEJ till att skriva på avtalet.
Liljevalchs har tackat NEJ till att skriva på avtalet.
Riksutställningar har tackat NEJ till att skriva på avtalet.

Vad är JA!? / What is YES!?

JA! är en förening vars syfte är att skapa gynnsamma förhållanden för konstarbetare vars verksamhet bidrar till att störta manlig överordning, etnisk överordning och hierarkier kopplade till fysisk och psykisk förmåga, sexualitet och klass.

JA! är en separatistisk förening för konstarbetare vars verksamhet har sin utgångspunkt i feminism med ett intersektionellt perspektiv.

JA!
's målsättning är att störta de styrande patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktordningarna genom en strukturell omfördelning av tillgången på pengar, plats och tid inom konstområdet.

JA! - JämlikhetsAvtal

-------------
English version

YES! is an association that aims to create favourable conditions for artworkers whose practices and activities contribute to the overthrowing of male supremacy, ethnical supremacy and of hierarchies connected to physical and mental ability, sexuality and class.

YES! is a separatist association for artworkers whose practises and activities are informed by feminism with an intersectional perspective.

YES!'s goal is to overthrow the ruling system of patriarchal, racist and capitalist power structures by putting into practise a structural redistribution of the access to financial resources, space and time within the art scene.

YES! - Equal Opportunities Agreement

Styrelsen

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Föreningen JA!
Organisationsnummer: 802428-9863
Plusgirokonto: 304654-7

Bakgrund / Background

Scroll down for english version.

- Om hur JA! bildades och varför.

Föreningen JA! har initierats av konstnärerna Line S Karlström, Johanna Gustafsson, Malin Arnell och Fia-Stina Sandlund.

I februari 2005 sammanfördes vi fyra av konstvetaren Eva Hallin, till ett samtal om ”feministiska motståndsstrategier” inför producerandet av utställningskatalogen som hör till utställningen Konstfeminism. Med det mötet som utgångspunkt och genom våra följande samtal började vi i grupp att reflektera över utställningens ramar.

Vi var eniga om att utställningen Konstfeminism (som då vi blev inbjudna hette Feministisk konst, helt enkelt) var ett viktigt och värdefullt men också mycket känsligt initiativ. Mycket stod på spel.

Vi var kritiska till många saker i utställningsarbetet. Inledningsvis var vi rädda för att den gömda agendan egentligen var att Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus behövde putsa upp sitt dåliga rykte i fråga om könsrepresentation i utställningsverksamheten och vid inköp. Att de deltagande konstnärerna knappt skulle få något betalt var inte heller ett gott tecken. Samtida konstnärer, av vilka många arbetar processinriktat och performativt visas på utställningen, med ett undantag, endast genom dokumentation – det finns alltså ingen budget för en samtida feministisk konstnärlig praktik.
Listan på deltagande konstnärer har från början inte heller innehållit utställare med annan etnisk bakgrund än ”svensk”. Utställningsgruppen talar om queer, men inte någonstans tar curatorerna hänsyn till det intersektionella perspektivet som enligt oss är det analytiska verktyg som bäst kan öka förståelsen av maktstrukturer och hierarkier.

Vi såg upplägget att klämma ihop ca 120 av Sveriges mest tongivande konstnärer, och kategorisera deras arbeten under olika teman som förminskande. Verk som haft en politisk sprängkraft riskerade att bli annekterade varumärken som skulle sprida sin glans över etablissemanget. Vi upplevde att utställningen Konstfeminism genom sitt fokus på 70-talet riskerade att bli en ofarlig utställning, en utställning som pekade bakåt. Vi delade en önskan om att vara de konstnärer som pekar framåt och vi ville att, dagens feministiska diskussion skulle finnas närvarande i utställningen. I ljuset av våra modiga, starka och fantastiska föregångare och med stöd av alla briljanta feministiska aktörer inom den samtida konsten bestämde vi att det var dags för Sveriges statliga konstinstitutioner att äntligen fixa det där med en verkligt jämställd och jämlik verksamhet.

Var institutionerna bakom utställningen Konstfeminism (och andra konstinstitutioner som i teorin säger sig vara för jämlikhet) beredda att praktisera? Var de redo för en juridisk överenskommelse – att ta ansvar för sin uttalade vilja till ökad jämlikhet – och skriva under ett bindande avtal?

That's the story. Och resten är historia som man brukar säga.



-------------
English version

- About how and why YES! was founded.

The YES! Association was initiated by the artists Line S Karlström, Johanna Gustafsson, Malin Arnell and Fia-Stina Sandlund.

The four of us were brought together in February 2005 by the art historian Eva Hallin, for a conversation about “feministic strategies of resistance”, in preparation for the production of the exhibition catalogue accompanying the exhibition Art Feminism. With this meeting as a starting point and through our following conversations we began, as a group, to reflect over the boundaries of the exhibition.

We agreed that the exhibition Art Feminism (that was simply called Feminist Art at the time when we were invited) was an important and valuable, but also very sensitive, initiative. A lot was at stake.

We were critical of much of the preparation work for the exhibition. Initially we were concerned that the hidden agenda was, in fact, that Liljevalchs Konsthall and Dunkers Kulturhus needed to improve their bad reputation in regards to gender representation in their exhibition programs and acquisitions. The participating artists would receive hardly any pay, which was not a good sign either. With only one exception, contemporary artists, many of whom work with process in focus and performative, are shown in the exhibition only through documentation – thus there is no budget for a contemporary feminist artistic practice.

Further, since the beginning, the list of participating artists has not included exhibitors of any other ethnic background than “Swedish”. The exhibition group talk about queer, but nowhere do the curators take any notice of the intersectional perspective which, according to us, is the analytic tool which best increase understanding of power structures and hierarchies.

We viewed the plan to squeeze together about 120 of Sweden’s most trendsetting artists, and categorising their work in different themes, as belittling. Works with a political force risked becoming annexed brands that would lend their brilliance to the establishment. We felt that the exhibition Art Feminism, through its focus on the 1970’s, risked turning out to be a safe exhibition; an exhibition pointing backwards. We shared a wish of being the artists who points forwards and we wanted to see the feministic discussion of today participating in the exhibition. In the light of our brave, strong and fantastic predecessors and with the support of all brilliant feminist actors within the contemporary art scene, we decided that it was time for all of Sweden’s public art institutions to finally sort out a truly equal and fair program.

Were the institutions behind the exhibition Art Feminism (and other art institutions that in theory claims to be all for equality) ready to practice what they preach? Were they ready for a legal agreement – to take responsibility for their expressed wish for raised equality – and sign a binding contract?

That is the story. And as the saying goes, the rest is history.

Samarbetspartners

Ulrika Jonsson, web
Lisa Nyberg, grafisk formgivning
Leila Brännström, juridiska frågor

20.10.05

Pressmaterial

Pressbilder
Klicka för att få högre upplösning. Högerklicka för att ladda ner.













Ladda ner
JämlikhetsAvtalet (pdf)
Manus till presskonferensen (pdf)

Ställ JA & Nej frågor till JA!

Klicka på Post a Comment för att ställa frågor till JA!.

Styrelsen

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Johanna Gustafsson
Mina arbeten grundar sig i kvinnors samarbeten där det privatpolitiska perspektivet blandats med socialpolitiska frågor. Utvecklandet av ”egna system”, ”egna rum” och delandet av kunskap i mindre samarbeten har vuxit till ett större intresse för kunskapsförmedling och feministisk pedagogik och genom vilka strategier dessa använts inom konsten.

Utgångspunkten är ett intresse kring hur makt fungerar, jag har arbetat genom att praktiskt försätta mig i situationer där jag kan pröva men framförallt ompröva invanda mönster av maktutövande. Boken ”female bonding” var början på en sådan undersökning. I utställningen ”Johanna Gustafsson i sällskap av…” gjorde jag en installation som bestod av ett arkiv med kvinnor från historien som använt sig av Ordet som ett sätt att tydligt uttrycka sig, så som Emma Goldman, Simone de Beauvoir och Angela Davis mfl. I utställningen ”Mörkrets hjärta” på Göteborgs konsthall fungerade jag både som curator och utställande konstnär. Gemensamt undersökte och ifrågasatte vi curatorns roll, institutionens makt och konstnärens position. Dessa tidigare arbeten har lett fram till det som nu upptar min tid, ett samarbete med konstnär Lisa Nyberg, tillsammans driver vi sedan augusti 2006 Malmö Fria Kvinnouniversitet. Tanken med är att omvärdera historien så som vi lär oss den på skolor och universitet idag. Fokus ligger i att hitta "nya" eller andra former för berättande, kunnande och lärande. Vi arbetar aktivt och direkt med att utforska hur "alternativ" kunskapsförmedling verkligen kan praktiseras och i detta - ett försök att bryta ner värdehierarkier mellan olika typer av kunskap. Vi strävar efter att komplettera teori och praktik och att värdera praktiskt kunnande lika högt som den teoretiska kunskapen genom t ex dansklasser, poesiuppläsningar och praktiska workshops. Det är inte okomplicerat att bryta mönster för lärande, de traditionella formerna gör lärandet mer "tryggt", ”manvet vad som gäller”. Därför handlar mycket av arbetet om kommunikation och deltagande med våra besökare.

MFK vill sammanföra strategier och resurser från både politiskt och kulturellt håll, aktivera och dokumentera de resurser som finns kring feminism och konst i Malmö. Universitetets inriktning styrs i samverkan med deltagarna

Allt om Malmö Fria Kvinnouniversitet finns här

Malmö 31 januari 2007.

Styrelsen

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Fia-Stina Sandlund född 1973, uppvuxen i Linköping, bor och verkar i Stockholm

Jag är intresserad av att använda konst som ett kritiskt verktyg och ser mitt arbete som ett enda långt projekt där jag ständigt interagerar med samhället på det sätt som jag för tillfället tycker är intressantast. Mina konstverk får gärna fylla i luckor som jag tycker mig se runt omkring. Makten och normen måste ständigt granskas med förstoringsglas. Kan aldrig sluta peta, aldrig sluta skriva frågetecken.

–Smack, smack, wake up!

CV i urval

utbildning
2000-2003 Konstfack i Stockholm.
1998-2000 Högskolan för fotografi och film i Göteborg.
1995-1998 Hovedskous Målarskola i Göteborg.

utställningar & performances
2005: “Capital (It Fails Us Now)”, Oslo och Villnius.
2005. "FoodRadio", med Sophea Learner och Oda-Projesi.
2005: “KONSTFEMINISM”, Dunkers, Göteborgs konstmuseum och Liljevalchs.
2005: “Tempo”, dokumentärfestival, Stockholm.
2005: “Radiobio”, Gäst hos Radiobio i Stockholm.
2005: “Spokenword & Proggsång” med Kaya Ålander på internationella kvinnodagen, Stockholm.
2005: “Radiodays”, De Appel, Amsterdam.
2005: “Unizone”, mobil utställning, norsk/svenska gränsen.
2005: “Participation: Nuisance or Necessity?” på Iaspis galleriet i Stockholm.
2004: “Begravningsperformance av Enkehusets experimentella konstverksamhet”, Stockholm.
2004: ”Aktionsverket” på Auktionsverket i Stockholm.
2004: ”Blind Date” intervjuperformance med Lars Nittve på “Nordic Excellence”, Stockholm.
2004: ”Genus och Media” i Västra Götalands regionen.
2004: “Johanna Gustafsson i sällskap av”, konstakuten, Stockholm.
2004: ”Ici”, videoutställning i Nantes, Frankrike.
2004: ”Svenska Hjärtan”, på Moderna Muséet, med installationen ”Konstnärsklubben”.
2004: ”WE LOVE YOUKO”, hyllningsperformance för Yoko Ono, på Kulturhuset.
2004: ”Aktuell Rapport”, show på Stadsmuséet tillsammans med Kaya Ålander.
2004: ”Att göra: Write a popsong” Separatutställning på galleri Box del 3, Göteborg.
2003: ”Att göra: Solve the world peace”, Separatutställning på Galleri Box del 2, Göteborg.
2003: ”Att göra: Crush the Gubbvälde”, Separatutställning på Galleri Box del 1, Göteborg.
2003: ”Fia-Stina Sandlund säger som det är”, performance på kulturhuset Mondo, Stockholm.
2003: “Catmind” Djurkommunikations-performance under utställningen ”Catwalk”, Stockholm.
2003: ”(F)-acts”, utställning på galleri Etc i Stockholm.
2003: “Mönstring” på Norrköpings Konstmuséum.
2003: ”Aktuell Rapport”, show på ”Det är bra det du säger” på Moderna Dansteatern, Stockholm.
2003: ”Perfect Performance”, Kulturhuset, Stockholm.
2003: Interaktiv performance med Sveriges Radio, i Konstigs Skyltfönster, Stockholm.
2003: Spokenwordperformance på Allhuset, Stockholm.
2003: Spokenwordperformance på Tellus, Stockholm.
2003: Spokenwordperformance på Kulturhuset, Stockholm.
2003: “Fia Famous”, Liveradioperformance på Kulturhuset, Stockholm.
2003: ”Konst-TV”, Fia Famous läser tankar, Filmhuset, Stockholm.
2002: ”It’s tea time Gentlemen”, show med Kaya Ålander, Stadsmuséet i Norrköping.
2002: “Tempo”, spokenwordperformance på dokumentärfestival på Kulturhuset.
2002: “Sthlm Artfair”, Spokenwordperformance.
2002: “Expo September”, fotoutställning, Stockholm.
2002: “Fia Famous & the Fruitcakes” på After Shopping, Stockholm.
2002: “Fia Famous & the Fruitcakes” på tidningen SEXs releasefest på Södra Teatern, Stockholm.
2002: “Rumla”, Spokenwordperformance för tidningen oo-tal.
2002: Spokenwordperformance med Unfucked Pussy på Kilen, Stockholms Stadsteater.
2002: “Passenger”, interaktiv performance ”Soul Searching”, Astrup Fearnley muséet i Oslo.
2002: ”Han kom, han såg, han segrade”, “Olle Sandlunds Plats”, Linköping.
2001: Spokenwordperformance i Sugar Janos studio i Budapest, Ungern.
2001: ”Motstånd”, ”Unfucked Pussy kastar sten” performance på Moderna Muséet, Stockholm.
2001: Spokenwordperformance på Backstage i Stockholm.
2001: Spokenwordperformance på Stadsteatern i Göteborg.
2001: ”To have and have not”, Gästkonstnär på Marianne Lindberg de Geers utställning i Göteborg.
2000: ”Well Done!” på Göteborgs Konstmuseum och Avenyn.
2000: Spokenwordperformance på Uppsala Konstmuseum.
1999: ”Relationsaktivitet 1 och 2” med Linda Kanter i Göteborg.
1999: ”SORT” separatutställning med Merethe Solberg på galleri PS, Göteborg.

aktioner
2003: Grammis för årets bästa popgrupp.
2003: ”Vi kan inte äta äran”, Kupp mot Norrköpings Konstmuseum.
2003: “Den röda strumpan är kastad” feministisk radiokupp mot landet Danmark.
2003: Feministisk radiokupp mot Guldbaggegalan.
2002: Kupp mot Fröken Sverige.
2002: TV-kupp mot programmet Slussen i TV3.
2001: Kupp mot Sveriges Lucia på Soliden-scenen, Skansen, Stockholm.
2001: Kupp mot tidningen Cafés Releasefest på Sturecompagniet.
2001: TV-kupp mot Fröken Sverige.

radio
2005: Frispel i P3, “Jag tror jag blöder. Tycker du?”.
2005: Sidekick i Lantz i P3.
2004: SRc, “Socialimens väg”.
2004: SRc, Made in China.
2004: SRc, “Dramatiskt Dubbel”.
2004: Flipper i P3, Intervju med Kate Pendry.
2003: P1 dokumentärredaktionen, ”Konstnärsklubben – som en enda stor familj”.
2003: SRc, ”Konstnärsklubben – som en enda stor familj”.
2003: Flipper i P3, huskonstnär.
2003: Filosofiska rummet i P1, ”Smuts” och ”Blicken”.
2002: P1, skyltfönsterperformance, Kulturhuset.
2002: SRc, ”Mongoloid he was a mongoloid”.
2002: P1, “Feministiskt spokenword medley”.
2002: SRc, “Feministiskt spokenword medley”.
2002: SRc, “Fia Famous Black&White Research”.
2001: Frispel i P3, ”Unfucked Pussy hatar gubbar”.

bibliografi

egen text
2005: Tidningen Fabrik, texten “Kate”.
2005: Tidningen Etc, åsiktsmaskinerna håller på att gå sönder.
2004: Boken Texst, med verket ”Dramatiskt Dubbel”.
2004: Tidningen BANG, “Minns hennes namn”, text om Johanna Gustafsson.
2004: “Mörkrets Hjärta”, utställningskatalog.
2004: Umeå Konsthögskolas avgångs katalog.
2004: Boken Femkamp, nordisk, feministisk antologi.
2004: Tidningen Etc om Grammisgalan.
2004: Tidningen Presens, “Det lantliga boendet”.
2004: Tidningen Expressen, om stölden av Skriet.
2004: Ladyfestboken, Fia-Stina Sandlund säger som det är.
2003: Egna Fanzinet “Problems/Solutions”.
2003: Tidningen Expressen, Fem Unga.
2003: Visslingar & Rop.
2003: Tidningen Expressen, om filmen Alla älskar Alice.
2003: Tidningen Etc, om konstnärer.
2003: Nättidningen Femkul.
2002: Nättidningen Sourze, boken.
2002: Visslingar & Rop.
2002: Tidningen Aftonbladet, debattsidan.


andras text
Goggla.


övrigt
2005: Sandlund & Brandelius Konstkurs, med Catti Brandelius på Kulturfestiva i Arbogal.
2004: Pedagogiskt projekt med Gymnasieklass från St:Eriks Gymnasium på Moderna Muséet. ”Att göra: Solve the world peace”.
2004: Pedagogiskt projekt med Riksteatern, Barnens Megafon.
2004: Tilldelades TCO:s Kulturpris.
2003: Gäst på Moderna Muséets seminarium ”Feminismer” tillsammans med Martha Rosler och Maria Friberg.
2003: Nominerades till Stora Radio Priset i kategorin Årets Reportage.
2003: Moderator på Kulturhuset, Konst och Aktivism.
2002: Nominerades till Nöjesguidens Stockholmspris i kategorin Konst.

2005 - 2003:
Föreläsningar och undervisning bl a: Umeå Konsthögskola, Konsthögskolan Valand, Konstskolan i Stockholm, Moderna muséet, Stockholms universitet, Norrköpings Konstskola, St Eriks Gymnasium, Sigtuna Folkhögskola och Norrköpings kommun.

stipendier
2004: Arbetsstipendium från Konstnärsnämnden.
2005: Helge Ax:son Johnsons stiftelse.
2005: IASPIS, internationellt kulturutbyte.
2006: NIFCA, Nordic Air, Köpenhamn.

Styrelsen

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Anna Linder
Born 1967 in Storuman, Lapland. Lives and works in Stockholm, Sweden. She is active in the field of film, music, dance and art. Since 1990 she has taken part in various cultural projects, working as a producer and manager for exhibitions, events and concerts. Her works have been selected for festivals and exhibitions. She is a member of Fylkingen – New Music and Intermedia Art, www.fylkingen.se, and from september 2004 she works at Filmform – The Artfilm and Video Archive, www.filmform.com. As a freelancer she works with High Heel Sisters as their manager and the fourth member, and she works as a producer for Dorte Olesens dancepieces, www.dorteolesen.se.

CV

CV juni 2006

På gång/under utveckling
• Utvecklingsbidrag från Sv. Filminstitutet till kortfilm. Pilotfilm klar sommaren 2006.
• Producerar Måndag, tillsammans med Dorte Olesen, premiär på Dansens Hus 11/9 2006.
• Producent för Hit the North, nytt distributionsprojekt med film- och videokonst. Filmform.

Uppdrag
• Styrelsemedlem i nybildade föreningen JA. http://foreningenja.blogspot.com
• 4:e medlemmen i High Heel Sisters. Producent och dokumentationsansvarig. (se separat CV.)
• Producent för D.O.P (Dorte Olesen Project). Produktioner: Kärleksfesten, DAM min docka, Ful flicka, Pudel
• Pressansvarig för skivbolaget Häpna (svenska utgåvor). (2005-
• Informationsansvarig KammarensembleN (2001-
• Moderna Dansteaterns Programråd (2003-2004).
• Fylkingens produktionsgrupp (2001-2003).

Anställningar
• Anställd på Filmform halvtid som producent fr om september 2004 (www.filmform.com).
• Anställd som producent för D.O.P – Dorte Olesen Project halvtid from 1/3 2006 (www.dorteolesen.se)
• Producent för Dorte Olesens dansverk ”Pudel”, premiär 24 oktober 2005 på Dansens Hus.
• Producent för Dorte Olesens dansverk ”Ful flicka”, premiär 3 sept. 2004 på Moderna Dansteatern.
• Har under åren 1997-2004, varit anställd i olika perioder av Lisbet Gabrielsson Film AB:
(dokumentärer, kortfilm, animationer och barnfilm) men även produktion, distribution, import.
• Press- marknadsföringsansvarig:
Filmform: Sex vågade livet - en serie kortfilmer gjorda av konstnärer, 2002-2003
(inkl. research och produktionsledning DVD utgåvan)
KammaresnembleN: Elektrifierad 1-4 2001-2003 på Kulturhuset i Stockholm.
För mig är du vacker - ett konstprojekt med 13 samtida konstnärer som ställde ut på Trehörnahults gård i Småland sommaren 2001.
• Projektanställd vid genomförandet av Hela Sveriges Filmfestival i Storuman 2001.
• Produktionsledning mm -"Djävulens Polska" en film av Helena Seth, 1997-00.
• Inspelningsledare på filmerna "The Working of Utopia" av Donya Feuer 1999, "En släkting till älvorna - filmen om Freddie Wadling” 1997, "Välling och Fotogen" 1997 "Lullaby for lost souls" 1996.
• Produktions assistent under festivalen; Nature is Perverse på Fylkingen & Moderna Museet, 1998.
• Regiassistent, scenograf och rekvisitör på filmen "Lida Pin" av Martina Edoh Holtermann, 1997.
• Pressansvarig för ett antal arrangemang som Sounds 99, Elansluten 2 & 3, och ett antal mindre konserter inom improvisationsscenen (AALY Trio, Gush, Sthlm Low Dynamic Orcestra m fl)1995-00.
• Biograf & caféföreståndare på Fågel Blå, Stockholm, ansvarig för utställningarna i cafeet 1995-97.
• Biograf & Filmkonsulent, Västerbottens län (anställd av Sv. Filminstitutet, Landstinget & Länsstyrelsen) 1993-95 (numera Film i Västerbotten, ett regionalt resurscentrum för film & video).
• Biograf & Filminventering, rapport för Västerbottens län, anställd av Sv. Filminstitutet 1993.
• Kultur-Fritidsassistent, Storumans Kommun, kultur/konstansvarig 1991-93.

Egna produktioner/arrangemang/övrigt
• Ansvarig utgivare för DVDn Mårten Nilsson – greatest hits. Release 27 februari 2006. Filmform.
• Ansvarig utgivare för DVDn 25 pärlor. Animationer. Release november 2005. Lisbet Gabrielsson Film AB.
• Curerade tillsammans med Johan Berthling OTO på Konstakuten. Inriktning Japan 19/11-10/12 2005. Medverkande: Atsuhiro Ito, Keiichi Sugimoto, Piana, Jun Miyazaki Mokira, Fourcolor, Filfla, Tape mfl.
• Programansvarig ”Hur konstigt kan det bli” – om experimentell dansfilm, SHOOT 9/10 2005.
• Initiativtagare för Film Fylkingen som pågår hela tiden… 7 st mini filmfestivaler hittills. (2002-
• Press och publikarbete, anställd av Folkets Bio för dokumentären My name is Albert Ayler, premiär 25/3 2005
• Curerade ett 60 min program med framförallt svensk film och video till tidskriften Bangs fest 8 mars 2005.
• Inbjuden med High Heel Sisters till – TRACE installaction Art Space, Cardiff, Wales, 1-6/3 2005
• Curerade ett urval av svenska & nordiska filmer/videoverk till ”Video Zone2” i Tel Aviv/Israel,
Center for contemporary art november 2004.
• Utställningsansvarig ETC Galleri: Anna Nyberg & Lina Selander, 14/10 - 7/11 2004.
• Curerade 2 st sidoarrangemang på ETC: David Stackenäs ljudinstallation ”bow” och Hans Appelqvist och Sara Stridsberg ”Jag är ingen utan min frisyr”.
• Curator för svenska performancekonstnärer (High Heel Sisters, KOEFF/Johanna Rosenqvist och Lina Selander), 16 juli 2004 i Essen, Tyskland.
• Producerade High Heel Sisters föreställning "Never too Much" Kulturhuset, Sthlm, 5-7 mars 2004.
• Initierade produktioner på Fylkingen: SPUNK - improvisationskonsert, Film Fylkingen, André Stitt - performanceworkshop med konsthögskoleelever från Stockholm och Wales 2002 - 2003.
• En kväll för oss; hittills sju genomförda uppläsningskvällar på Folklorecentrum, 2001 - 2002..
• Jobbade med danskoreografen Dorte Olesen på Gotland när hennes verk DAM-min docka uruppfördes. Gjorde tillsammans med Malin Arnell Scenografi & kostym 1999.
• Konstutställningar i caféet Fågel Blå med bl a Eva Lindström, Martina Edoh Holtermann, Mikael Richter,
Ulla-Carin Grafström, Tobias Martin, Pasi Välimaa, Marie-Louise Ekman och Ernst Billgren m fl 1995-97
• Hidden in the stomach, jazzfilmer + konsert/AALY Trio + Ken Vandermark, Fågel Blå 1996.
• A tribute in jazz to Louis Malles, jazzfilmer + konsert/AALY Trio med gäster, Fågel Blå 1995.
• Filmfestivaler/Konstutställningar/Dans- teaterarrangemang mm i Storuman 1991-95.
• Stor Ungdomskongress för Norrlands inland med många inbjudna gäster 1993.
• Hermelinrock, två festivaler i Storuman, svenska + utländska band 1992-93.
• Lärling, medhjälpare hos textilkonstnärinnan Edna Martin på Öland, somrarna1988 och 1989.

Stipendier
Resestipendium 2006 fr. Konstnärsnämnden för medverkan vid Dansfilmfestival i Buenos Aires, Argentina.
Resestipendium 2005 fr. Sthlms Kulturförvaltning research ev. fortsättning av Parasomnia i Reykjavik
IASPIS, Internationellt kulturutbyte, Tel Aviv, Israel, 17-24 november 2004.
IASPIS, Internationellt kulturutbyte, Essen, Tyskland, juli 2004.
Konstnärsnämnden, Internationellt kulturutbyte, St. Petersburg – Nordic-Russian St. Petersburg Human Rights & Cultural Festival, 5-7 juni 2004
Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, konst/kulturresa till Japan; Tokyo-Kyoto-Osaka, 15/3-15/4 2004
Sleipnir, Nifca, resestipendium för deltagande vid Odense kortfilmfestival, 11-16 aug. 2003
Målinriktat arbetsstipendium, Konstnärsnämnden, Parasomnia. 2003
Resestipendium, Konstnärsnämnden, Internationellt kulturutbyte, Essen/Tyskland - Deltagande i det första mötet ”The International Association of Performance Art Organizers (IAPAO), april 2003.
Resestipendium, Konstnärsnämnden, Internationellt kulturutbyte, Chicago - Empty Bottle Festival of Jazz and improvised mucic, april 2002.
Fortbildningsstipendium, Svenska Filminstitutet. Producentpraktik hos Lisbet Gabrielsson Film AB inför projektet ”Nordic Dance For Camera”, nov. 2001 - jan. 2002.
ABF Västerbotten Kulturstipendium; för insatser inom folkbildning och kultur, 1994
Västerbottens Läns Landsting Stipendium, 1993

Filmografi
cum pane – den man delar sitt bröd med
Kortfilm. 8 min. För mer information: www.lisbetgabrielssonfilm.se (fullständig festivallista mm)
Premiär för kortfilmen cum pane på Fylkingen den 18 mars 2002. Visades även i SVT 11-12 maj under rubriken ”Saxlöd och tunnbröd” ett program inspelad under premiärkvällen. Biografpremiär som förfilm till Mannen utan minne den 2:a augusti 2002 – Folkets Bio (publik i Sverige: ca 90 000 personer).
Festivaler i urval: Oberhausen, INVIDEO, Odense FF, Pärnu FF, Ismailia Egypten, Mad Cat USA m fl.
cum pane fick också ny liveimproviserad musik vid två tillfällen Moderna by Night 26/11 – Sten Sandell och
David Stackenäs, CoMA Festival i Växjö 1/10 – Jonny Axelsson. Prize for the best documentary in Madrid at Jazz Corto 2005. "...the perfect combination of image and music."

Utställningar/Övrigt
• Utställning i Vita Kuben, Norrlandsoperan, Umeå, Parasomnia + Sleepwalktalk, 12-13/5 2006.
(Festivalen Made in Umeå – curator: Andreas Kurtsson),
• Utställning i Norrköping på Aggregat – Black Box Video, med cum pane, 15/11 – 30/11 2005.
• Medverkade den 27/10 2005 på Fylkingen med videoverket ”I wish I could call my mother”.
• Sleepwalktalk - ett radioprogram/ljudverk för SRc/Sveriges Radio, premiär 14 september 2004.
. Ligger fortfarande ute på den digitala kanalen http://www.sr.se/p1/src/andrasidan/brev/040914.html
Sleepwalktalk deltog i Tempofestivalen i Stockholm den 12 november 2004
• Parasomnia - vad gör jag när jag sover?
Separatutställning på Konstakuten i Stockholm 12 september - 5 oktober 2003.
Med stöd av Stockholms kulturförvaltning, Konstnärsnämnden, Film Stockholm och Konstfrämjandet.
• Egna utställningar i Storuman, Vilhelmina och Umeå, textila verk, installationer mm 1990-92.
• Parasomnia + Sleepwalktalk visades som installation på Fylkingen den 28 oktober 2004

Representerad
• Filmform, the art film and videoarchive, Stockholm, Sweden (www.filmform.com)
• INVIDEOs archive MEDIALOGO i Milano, Italien (www.mostrainvideo.com)
• Magnus Bärtås och Zdenko Buzeks projekt ”Homeless Ideas” (www.homeless-ideas.org)
• Storumans kommun, teckningar och målningar

Utbildning
Tollare Folkhögskolas Biograf & Filmutbildning, våren 1993
Handarbetets Vänners Vävskola, Stockholm, hösten 1988
Nyckelviksskolan-Textil Linje, Stockholm 1987-88
Västerås Konstskola, 1986-87