Detta har hänt:

Den 15 oktober 2005 blev föreningen JA! offentlig, genom Presskonferens – föreningen JA!, då föreningens styrelse presenterade stadgar, målsättning och det framarbetade JämlikhetsAvtalet. Presskonferens – föreningen JA! skedde inom ramarna för utställningen ”Konstfeminism. Strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag.” på Dunkers Kulturhus.

Representanter från de inblandade institutionerna var närvarande och delgavs JämlikhetsAvtalet:Riksutställningar: Anna Livion och Anna Nyström, Liljevalchs konsthall: Niclas Östlind, Dunkers Kulturhus: Magnus Jensner. Även Konstfeminisms initiativtagare Barbro Werkmäster var närvarande.

Under Presskonferens – föreningen JA! satte styrelsen för JA! upp ett kontrakt i storformat inne i utställningen. Styrelsen: Fia-Stina Sandlund, Johanna Gustafsson, Line S. Karlström och Malin Arnell skrev under.

Här hade institutionernas representanter möjlighet att skriva under, men avstod.

Vid dagens slut meddelade både Magnus Jensner (Dunkers Kulturhus) och Niclas Östlind (Liljevalchs konsthall) att styrelsen för JA! skulle bli kontaktade av dem på måndagen som följde, alltså den 17 oktober. Men ingen kontakt togs av institutionerna.

Onsdagen den 19 oktober tar istället styrelsen för JA! kontakt. Vi skickar ett mail där vi tackar för senast och uttrycker hur mycket vi uppskattat de utställda verken och mötena med de deltagande konstnärerna. Institutionernas representanter har valt att inte svara på detta mail.

Sedan förenings offentliggörande och överlämnandet av JämlikhetsAvtalet den 15 oktober har alltså ingen kontakt tagits av institutionerna ansvariga för utställningen Konstfeminism.
Vår första, välvilliga, tolkning av tystnaden var att representanterna tagit ledigt efter arbetet med utställningen. Men då en annan deltagande konstnär varit i kontakt med en av representanterna via mail förstod vi att så är inte fallet. Det lämnar oss tyvärr med tolkningen att institutionerna valt att använda en av de mest tillämpade härskarteknikerna, osynliggörande. Vi hade hoppats på att, inom ramen för ett feministiskt projekt, bli bemötta på ett annat sätt.

Fortsättning följer. Med systerskapliga hälsningar JA!