Styrelsen

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Malin Arnell



Helvetes jävla skit! Jag måste inte alls. Om igen, förhandlingar, avtal och regelsystem. Som sätter gränser. Som du sätter gränser som våra gränser och jag säger KONST. Eller vi kommer aldrig låta dig vara.

Vi har aldrig varit här förut. Så är det i Konsten. Ingen har varit där och alla vill äga det andra som varandras ägande. Som objekten som vi inte kan dela utan bara stirra oss blinda på. Blind blindare blindast som. Du.

Vi säger kanske; det där är alldeles för naivt. Alldeles för fint. Det är alldeles för duktigt. Så jävla fult. Det funkar ju inte alls. Vi säger så mycket. Vad spelar det egentligen för roll?

Behöver inte förstås. Vi behöver faktiskt inte förstå varandra eller konsten. För din del. På olika sätt som. Om och om igen. Skaver vi. Mot vita väggar. Som skärvor. Mot förväntningar. Från redan gjorda bilder. Skälver och rullar över de privatägda golven och hoppas att det ska finnas platser som inte redan är ockuperade. Obducerade. Istället omförhandlar vi oss genom varandra. Värdet här eller värdet där. Detta är mitt min. Från periferi(cent)rummet vet jag att jag inte äger någonting. Varsågod det verkar inte likna ditt.