Läs intervju med Föreningen JA! på bloggen Konst som yrke

Erik Krikortz: Varför är kulturen så dålig på jämställdhet? Är inte konstnärer och kulturarbetare moderna och progressiva människor?

Föreningen JA!: För det första, konsten kan inte skiljas från resten av samhället, det är inga vattentäta skott däremellan. Det är inte möjligt att praktisera en konst utan patriarkat och kapitalism i ett patriarkalt och kapitalistiskt samhälle.

Visst finns det kritiska och till och med radikala röster inom kulturen, och inom konsten har det konstruerats en modell där kritiska diskussioner kan föras, men bara som institutionell kritik, alltså utan att kopplas till verkliga handlingar och förändringar. Makthavare, både i och utanför konstområdet, tjänar på att det läget består så de kan behålla sina positioner. Konsten är till sin konstruktion borgerlig, på så vis att frågan om ifall konsten är tillgänglig och möjlig är beror på klassbakgrund.

Detta är några av orsakerna till att konstområdet fortfarande är ojämlikt.

(...)

EK: Vilka möjligheter finns det, utöver ett jämställdhetsavtal, att göra den svenska konstscenen mer jämställd /jämlik med avseende på kön, klass och etnicitet?

FJA!: Lagstiftad kvotering istället för en informell och därtill ett systemförändrande jämställdhetsarbete vilket innebär att bearbeta och förändra det normsystem som är utgångspunkten för den rådande merit- och kvalitetsvärderingen.

Läs hela intervjun, gjord av Erik Krikortz, här